åhnej.

jag tror, eller kanske mer hoppas, att när jag har förstått att jag faktiskt kommer tillbaks hem så blir det lättare att vara här. känns lite som att jag har dött. som att allt har tagit slut. måste bara fatta att det här bara är en början på mitt nya bättre liv. men åter, jag har svårt att se hur mycket bättre mitt liv kan bli. jag älskade allt!

jag gick inte till skolan idag. inte Alina heller, och inte Lina heller. igår sa Aurori att hon hade fått re brev fråns kolan förra året när en tjej som heter Indira bott här där det stod att hon hade för lite närvaro. men det spelar ingen roll. det här året spelar ingen som helst roll för mig. jag ska lära mig spanska, mer bryr jag mig inte. så, någon dag i veckan kan man ju skippa! :) lite pepp, men det räcker inte långt!

Ska till Bahia Sur snart med Lina!

Men nu är det illa. jag skakar och kurar ihop mig till en boll. kippar efter luft och varma tårar rinner. hjärtat kläms åt och klumpen i halsen gör det svårt att andas. jag tänker ingenting, bara svart, mörker. helt borta. i en glasburk utanför mitt liv. det är svårt ibland.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0