ONSDAG

det är svårt nog att kämpa dag för dag, jag måste fan kämpa timme för timme. ingen timme är säker. jag måste hela tiden säga till mig själv. en timme till, en timme närmare natten och nästa dag. hur länge funkar det lixom?

skolan idag var nära inpå olidlig. trodde aldrig lektionerna skulle ta slut. men de gjorde det. och när jag kom hem var jag helt slut. kurade ihop mig i sängen och grät. tänkte om det ens är värt att må så här för ngt jag vet jag inte ens vill. jag har inget att peppa mig själv med längre. för allt jag använde förut var ju påhittat i mitt huvud. inget jag egentligen ville.

sen är det skillnad att må pissdåligt, veta vad man kan göra för att må bättre men inte kunna ändra ngt, och att må pissdåligt, veta vad man kan göra för att må bättre och kunna ändra på det! så känns det nu, jag vet att jag mår piss, jag vet vad jag borde göra för att må bättre, varför åker jag inte hem?
jag vill inte ge upp riktigt än. jag ska kämpa tills januari som jag sagt. inte ge upp riktigt än. kanske hittar jag en vilja från ingenstans, kanske vill jag göra det här. kanske. jaja, nu letar jag förbryllt efter viljan!

nu ska jag se på new moon men Lina, och troligen Julia och Alina också.
PUSS

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0