ALLT SOM BETYDER NÅGOT

jag vet. jag försöker hela tiden intala mig att detta lilla avbrott mellan mig och mitt vanliga liv, mellan mig och alla jag saknar bara är ett avbrott. ett avbrott som om lite mer ön 7 månader kommer bli precis som vanligt igen! det är vad jag försöker intala mig själv hela tiden! hela jävla tiden. hur länga sk ajag behöva hålla på att kämpa som en galning en vanlig dag, hur länge ska jag behöva kämpa för att inte gråta, kämpa för att se det bra med det här, kämpa för att förstå att det här inte är föralltid, att jag kommer tbx, till er jag saknar! herregud, hur svårt kan det va!

Julia kom hit, vi pratade lite men nu sitter hon och Alina vid skype och pratar tyska. roligt.
Julia kom hem igår från portugal där hon vart över haloween med sin spanska familj, tydligen var det hätte dyrt i portugal och hotellet var skit äckligt. dock tre stjärningt men ändå riktigt äckligt. jag och Alina blev lite glada när vi hörde att kvaliten på hotellet var sämre än vårt hus! (y) toppen, men svårt att tro. jaja. ska väl kanske ta och hitta på ngt. vet inte vad, men ngt ska vi väl hitta på.

måste fan få tiden att gå fort för i den här takten kommer jag aldrig hem. och hur mycket jag än skulle kanske vilja vara här så vill jag hem. 24 - 7. kämpa. jag kommer fan vara stark som inihelvete nöär jag kommer hem.

btw, på gympan idag så sprang vi som en tävling. jag var snabbast utav tjejerna. tor jag skulle tatt några killar också men jag fick barta springa med tjejer. dom är väldigt mycket för det här med antal och och hur snabb eller stark man är. läraren skriver upp varje tid och sånt nämligen. lite ovanligt. men ja, inte föralltid som jag och Alina hela tiden intalar varandra!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0