Man måste dö några gånger, innan man kan leva

när jag tänker efter kommer det bli riktigt jävla jobbigt att komma hem. jag är ju supersugen på att åka hem, men inte lika sugen på att bara lämna alla sjukt underbara här. det kommer verkligen bli svårt. människor jag lixom berättat allt för, som hjälpt mej med allt dag till dag. det är ju trots allt på grund av människorna jag ens stannade. utan dem hade jag aldrig klarat av det här. ALDRIG! och nu ska jag lämna dom bara sådär. utan den minsta aning om när vi kommer ses igen. känns skit trist faktiskt. antar att det är normalt, det är ju faktiskt så här det är menat att vara. en ny krets med människor man älskar. för jag älskar er verkligen! ni har gett mig så mycket när ni har så lite, ni har öppnat er för mig. för min skull lixom. os quiero un montón!