Man måste dö några gånger, innan man kan leva

ställde klockan på kvart över 8 i morse. trött som tusan stavlar jag mig upp ur den ganska varma sängen och upp i den otroligt kalla luften. fixade mig fort som vinden för att vid nio möta lina med familj för att käka frukost. churros ofcourse. de var 25 minuter för sena. så jag satt i solen och väntade med ipoden i öronen, tack gud för den! sen bärde det av mot Jerez. bilder och grejer kommer senare okej. för jag glömde kameran så jag har bara bilder ifrån lina och då väntar jag alltså tills jag har bilderna. för ert eget gillande.
kom hem runt 9 och då satte jag , tato och jesus genast igång och kastade pil igen. vi har lixom fastnat i någon kastapil humör. vi älsakr det! och jag tar tbx alt jag skrev igår. jag är bra! sjuuukt bra! jag van nästan alla gånger. sen blev det stekt ris och kött till mat, lite pilkastande med jesus, lite tv och sen satt alba och jag och pratade samt att hon strechade tokan. så söt! haha, sina små korta ben! ja, söta, underbara Alba!
vill också meddela att om 19 dagar kommer min pappa! OOOOOOOOOOOMG! jag blir sö glad och nervös så jag ler. jag längtar så otroligt skapligt mycket! underbart kommer det bli! imorn ska jag nog planera allt jag vill visa honom, och vad för mat vi måste äta och sånt strunt! fantastiskt!

luego.