Man måste dö några gånger, innan man kan leva

nu har jag precis lekt häst. med sebastian han på 4 år så att ni inte tror jag egentligen gillar att springa runt runt ett litet bord i två timmar och gnägga som en häst (han stannade tillochmed och låtsades skita en gång, inte jag dock, jag kände att jag gjorde bäst i at skippa det) helt självmant för eget välbehov och roande. icke. inte alls 8-) sen gick vi inte till mitt rum och då hoppade han i sängen. han är nog den sötaste spanska 4 åringen jag någonsin har sett! så klockrent underbar och go!

nu drar jag till lina, så drar vi vidare sen! härliga tider!