23 september
Att känslan inte försvinner. Hur kan man sakna något man inte ens visste att man hade? Hur kan jag förstå genom att bara varit här typ en vecka hur mycket allt och alla faktiskt betyder? Hur länge kan man sakna, och om man slutar sakna bryr man sig längre inte om det man saknar då? Är det här en chans eller bara sorgligt och jobbigt för mig? När mår jag bäst? När jag varit här ett år och hälften av tiden mått skit och sen kommer hem, eller om jag är här ett par månader och sen åker hem och slipper sakna? Om jag åker nu? Jag vet inte. Men om jag inte visste vad saknad va förut, så gör jag det nu. Jag saknar så det gör ont. Hjärtat lixom kläms åt. Jag saknar.
Dagarna känns mycket längre här. och att gå upp klockan 7 här är som att gå upp 4 hemma. Jag är så trött fast jag går upp tidigare hemma. Jag är ledsen hela tiden, aldrig på topp. Men visst har jag roligt också, men jag lixom vandrar omkring, saknar och är lika vilsen som en, ja vad ska jag säga, nål i en höstack! Skolan var till och med tråkigare idag än igår. Hur nu det är möjligt när det var så otroligt tråkigt igår. Cristina är dock väldigt skön! Hon ser ganska bra ut också faktiskt. Sen är Julia så otroligt snäll. Hon hjälper mig med allt. Jag sitter bredvid henne. Idag skrev jag typ svenska små saker på lektionerna. Samt kluddrade en hel massa. Och tänker en del på sverige. Eller en del var väl en underdrift, låt säga var femte minut kom tanken till mitt huvud. Men ja, jag kämpar för pappas skull. Faktiskt. Han tror på mig, jag vill inte svika honom i första laget. Kanske om en månad men inte nu! :) Jag hade franska idag, hur sjukt svårt var det inte! Alltså jag kan ju lite franska men jag måste lixom översätta först från spanskan till svenskan och sen till franska, och sen när jag ska skriva svaret eller säga det så måste jag översätta franskan till svenska och sen till spanska. Haha, fattar ni? Det är ju sjukt! Men det är så vackert. Jag saknar Severine. Mycket! Hon är så go och glad, kex choklad! Ikväll ska jag troligen äta med tjejerna från klassen och fler. Kanske ska Alina med också. Jo hon ska nog med, vore oschyst att inte bjuda med henne lixom! Men det blir kul. Imorn är vi lediga för det är fiesta här. Vad nu det ska betyda! Får väl se antar jag. Ska sola lite nu, vill ju bli brunbrun och solen här skiner varmare än de varmaste sommardagarna där hemma! Men ändå saknar jag kylan och jackor och tjocka vinterskor och vantar!
Jag tycker ibland jätte mycket om att vara här, men ibland absolut inte. Oftast vill jag bara hem, jag har satt mig själv i en svår sits tycker jag. Jag kan absolut inte stanna här så länge känns det som, men samtidigt vill jag inte dra för tidigt. Jaja, en månad sen kan jag tänka på sånt här! En månad. Innan dess finns inte ens möjligheten att åka hem, så ska jag tänka. Japp! Tog en liten promenix med Aurori precis, runt i stan som har hur många små gator som helst! Alltså, även om jag skulle bo här tre år skulle jag inte hitta. Väldigt svårt för någon som mig med, ja för att inte göra en underdrift, 1% lokalsinne! Imorn tänker jag åka till stranden, sola och bada när jag ändå kan plus att jag förhoppningsvis kan se ngt bra med att inte va hemma. Även fast jag just nu längtar efter vintern. Tar med mig Lina och kanske dom andra. Men det är Lina jag gillar mest, hon är snällast, roligast och verkar va sig själv mest!
Vi mötte upp Cristina och Alberto vid apoteket precis utanför där jag bor. Vi gick till parken och på vägen mötte vi upp massor andra. Kommer inte alls ihåg alla namnen. Vi köpte tapas, och tortilla de camarones, en typisk rätt här i san fernando. Det var otroligt gott med! Sen gick vi mest omkring. Som hemma när man letar fest! Haha, men det var väldigt trevligt. Dom är väldigt roliga och pratar mycket med. Svårt att hänga med och ibland asgarvar dom medans jag står där som ett fån. Men det gör inte så mycket. När jag har kul här, så tänker jag nästan ännu mer på att jag vill åka hem, för jag saknar mina vänner och att ha kul hemma! Men det var en väldigt bra kväll!
