18 september
Okej, nu är det pepp som gäller. Tydligen. Hem får jag inte åka. Nu måste jag fånga dagen som det står på mitt fina nya armband. Som jag så gärna vill visa för er. Bara mamma har sett det. Tror jag. Carpe diem är exakt vad jag måste göra nu. Okej. Pepppepppepp! Men jag vill hem. Som fan. Okej, bort med det. Nu ska jag va här till september är slut. Sen får vi se hur det känns då. Okej. Bara tio dagar typ. Hur svårt kan det va!? Inte alls. Okej. Bra. Det här ska gå. Allting kommer lösas och bli bättre igen’ ringde till Issa idag. Hon är ju på min sida, jag ska hem. Haha. Snart snart. Det jag vill nu är att va här en månad som jag måste och sen åka hem. Jag vill hem. Men får inte nu så då får jag försöka i en månad. Kanske vill jag annorlunda då. Troligen inte. Men jag måste ge det en liten chans iaf. Fan att jag valde det här. Fan. Men nu ser jag positivt. Jag kommer lära mig spanska väldigt bra, även om jag bara stannar en månad. Det är god mat, Alba är rolig och snäll. Jag kommer aldrig mer klaga över ngt hemma i Sverige och fan vad kul jag kommer ha när jag kommer hem. Allt kommer va precis som jag aldrig lämnat sverige. Som vanligt. Allt finns kvar. Bara en månad eller fler senare. Japp. Och skolan är piss tråkig säger simon, som att man vill dö sa han. Jag vill dö. Haha. Jag försöker verkligen va positiv men allt som är bra med det här betyder ingenting just nu. Jag vet, jag är bortskämd som bara vill skita i det här och åka hem, jag är lat som inte orkar kämpa och väldigt ostark och klarar mig inte utan Sverige. Men jag skiter i det. För jag vill hem. Men okej, en chans. Vad betyder det? Ingenting. Jag förlorar ingenting på att försöka. Ingenting.
Idag vaknade jag med klump i halsen. Inte bra, såg lite på tv, åt frukost. Sen gick jag Alba och Aurori till en affär och skulle hitta en present till Jolanda som fyller 8 år. Det är väldigt annorlunda. Sakerna är skit billigt och lite Lidhl stuk på det hela. Vi köpte typ pennor, ett block och en stor låda formad som ett hjärta med prinsessor på. Ikväll ska vi fira henne. Till lunch åt vi ngn fisk gryta och potatis. Stekt potatis. Det var gott. Tycker om maten väldigt mkt. Vet inte om jag skrivit det redan men familjen lagar bara mat som en läkare sagt åt dom att laga. Alltså "ofet" mat. Det känns bra.
Jag måste se på den här tiden som en förbättrings tid igen. Allt jag gör nu gör jag för att vara så bra som möjligt när jag kommer hem igen. När ni jag tycker så mkt om ska se mig igen. Mm, som en lång helg eller ett lov. Precis, ett lov.
Nu är klockan 01.20 ungefär. Jag har precis lagt mig i sängen. Vi firade först Jolanda idag, det var mkt folk. Bara familjen dessutom, massor barn och massor tjocka människor. Haha. Mycket kindpussar och höga röster. Vet inte vad jag tycker om det, kindpussarna gillar jag när det gäller folk som inte är äckliga. De höga rösterna däremot är jag lite sne med, gillar svenska lugna familjemiddagar eller bjudning på fika. Mer min stil. Sen gick vi till Albas salsakurs. Väldigt kul! Jag dansade lite till och med. Det är riktigt kul. Om jag nu stannar här, som faktiskt redan känns lite bättre, så ska jag dansa salsa. När jag kommer hem så kan jag svänga på höfterna och släppa loss mer än någonsin! Låter ganska bra. Jag är lite mer pepp. Faktiskt. Men jag är samtidigt rädd att ha det för bra eftersom jag är rädd att jag ska glömma bort hur underbart det är hemma. Men det blir jag väl påmind om när jag kommer hem? Borde bli så. Just nu mår jag helt okej, skulle detta vart en kväll i Sverige med vänner och familj skulle det vart en toppen dag! Pusshej.
