Man måste dö några gånger, innan man kan leva

Jaha, idag är dagen jag trodde jag skulle åkt på. Det hade vart mkt bättre med tanke på fredagskvällen som ist blev min sista dag i Sverige. Menmen, nu är det som det är. Idag har det känns mycket bättre, var väl jävligt trött igår. Bara för att jag sa att det kändes bättre idag blev jag skraj och vilse nu igen. Men bort med den dåliga tanken och känslan, på med låten, allting kommer lösas och bli bättre igen’ . mm, det är det jag tänker. Snart så! Jag saknar lixom inte Sverige, det är bara helt sjukt att vara här. Jag vill hem men känslan är inte saknad, utan bara ledsen. Konstigt. Jag har precis packat upp mina saker, mest kläder. Jag och Tato, pappan, var runt i San Fernando förut. Det var skit varmt och Tato är en tvätt äkta fet, svettig hårig spanjor! Haha, linda kommer du ihåg när vi skämta om det!! Måste säga att min familj är ganska äcklig, men de är så underbara på samma gång! de är lika gulliga som Bettys familj, men lika fula och spanska som gubbarna i filmen Ferdinand! Förstår ni? Troligen inte, det är omöjligt att förklara det här, känslorna är främmande lixom. Men just nu känns det bra. Jag är obeskrivligt glad över att hela familjen, alltså kusiner, farbröder osv. också ska ha utbytesstudenter. Idag kommer en finsk tjej som heter Lily, hon ska bo hos Albas pojkvän. Känns jätte bra att ha någon att prata med. På engelska förhoppningsvis nu i början. Har väldigt svårt för spanskan. Nu kom Tatos bror och hans familj igen. Världens sötaste lilla son har dem! Och en bebis, dom säger att hon är ful! Haha. Inte! Ringde till pappa, var ledsen då. Men det gick över sen för sonen ville sitta i mitt knä, då blev jag glad. Alba, min "syster" sa att jag fick göra vad jag ville, då försökte jag visa att jag mådde lite sådär, och andades ut. Sen såg jag lite på dude where’s my car den filmen kan man ju inte annat än skratta till och ledsenheten försvinner, iaf för stunden!
Jag och Alba gick till hennes kille, dit Lily hade kommit precis. Kan ju säga att jag är GANSKA avundsjuk på lägenheten. Där skulle jag gärna bo, det var som ett spanskt hotell, fräscht! Men jag börjar faktiskt tycka att mitt hus är ganska mysigt. Lite, inte mkt, men det är okej. Jag grät inför dem ikväll. Pratade med både Alba, mamman Aurora och Tatos bror fru. Kommer inte ihåg vad hon heter. Men dem har alla bra saker att säga, tror jag, haha, förstår ju inte alls mkt! Sen åt vi middag klockan halv elva vilket jag tycker är helt sjukt! Vänjer mig snart antar jag men det är konstigt. Aurora sa idag att dem hade en specialdiet som dem följde vilket glädjer mig. Den var inte alls "tjock" som hon sa, maten är alltså ganska bra! Skönt! Kanske bara brösten växer när jag är borta då! Haha! Jaja, nu ska jag sova, skit trött. Ska läsa lite twilight som jag förövrigt ska se tvåan av här med Alba!    muy bien!