12 september
Herregud vilken dag. Igår kväll var det hejdå fest för mig. Det var väldigt trevligt de flesta stunderna. Blev lite väl galet på slutet men jag tycker det var toppen folk som kom, förutom ni som inte är det, som inte var bjudna alls, som tog min alldeles nyköpta mobil som jag var tvungen att köpa för att den gamla också blev snodd. Mm, inte alls roligt. Men looking forward är ju min speciallitet 8-) familjen var ock käkade innan, jag hade inga tårar på ingång men sen blev det dags att säga hejdå. Min lilla yber söta älskade kusin Jonathan på 8 år ställer sig framför mig och börjar darra i läppen. Han börjar gråta och säger att han inte vill jag ska åka. Då slapp det för mig totalt. För fan vad jag grät. Herregud. Men jag ska inte tänka på det nu. Allt folk var borta runt två så då gick jag och Issa och la oss. Pappa väckte oss igen vid fyra, det var dags att åka till Arlanda. Jaha, trevligt må jag säga. Fyllan hade inte ens lagt sej, haha. Halvbakis nu. Men det gick bra. Jag och Issa hade det jätte kul, tills vi skulle säga hejdå. Alltså, jag klara fan inte av att skriva om det ens. Hemskt! Och pappa också! Älskar er <3 Sen hoppade jag på flyget klockan 8.00 med en annan tjej, flyget gick till Madrids flygplats, vi käkade lite där, en skit god macka och cola. Var depp där så jag löd vewes råd och satte på låten jobb. Allting kommer lösas och bli bättre igen’ hoppas på det. Lyssnade på pepp musik hela tiden där. Det behövdes. Men vem är fan bäst då och prickar in maxvikten exakt!? haaaa! Man fick ha med sig 20 kilo, jag har exakt 20,0 kilo i väskan. Måste tillägga att jag och Issa snabb bantade väskan igår då eftersom den var på tok för tung. Fick en festis av en tant på flyget som tyckte jag inte skulle gråta så som jag gjorde. Jag lovar jag grät tills jag hoppa av flyghelvetet som btw inte störtade, tummen upp (Y) När vi klev av i Jerez möttes vi av två väldigt guapo chicos. Den ena var faktiskt rätt het. Det började bra. Min familj är väldigt rar, de är roliga, tror jag, och har mycket att prata om. De är jävligt högljudda och jag skulle tro de är en väldigt typisk spansk familj. Allt är egentligen ganska bra bara det att jag ska dela rum med Alina från Tyskland, och det jag kallar rum knappt är ett rum, som en hall, utan dörr utan bara ett draperi. Det känns skit men ja, får se hur det går med det. Vädret var kanon, 32 grader, inte ett moln. Hela familjen, nästan, kom på besök och de är ganska många. Alla pratar i mun på varandra och försöker alla överrösta den bredvid. Galet’ som tato min "pappa" sa flera gånger. Dock på spanska. Sen klockan halv elva blev det middag, det om ngt är sjukt! Det blev två köttbitar, vitt bröd och stekta champinjoner och räkor, dränkta i smör. Det var gott, men de lägger upp maten på tallriken så det blev ganska mycket jag fick slänga. Det ska nog gå bra det här. Jag ska inte ge upp. Ellen gav mig den perfekta iden att om jag inte känner mig stark och cool så kan jag ju alltid spela det. Nu ska jag sova, klockan 00.11, imorn är en ny dag. Jag är utvilad då, inte bakis och ser förhoppningsvis allt med lite positivare ögon!
