5 oktober
det känns som jag varit här i evigheter, men samtidigt har det gått fort för nu har jag nästan vart borta en månad. det går väldigt fort samtidigt som tiden fan står still.
Gick hem från skolan idag. var så ledsen, pratade med Julia och Cristina och Rocío först men det hjälpte inte. vill inte gråta i skolan så jag gick hem. pratade med Aurori och Alba och lite med Tato, då känns det bättre. de förstår mig verkligen. de säger att allt dom vill är att jag ska må bra. att dom förstår hur jag känner men tror att jag kan. men när jag känner att jag inte kan mer är det bara att jag åker hem. sen sa dom också hur mycket dom tycker om mig. ! dom tycker om mig! :)
pratade med issa också, igår och idag. det hjälper också. du finns för mig, jag finns för dig. även på långt håll! känns bra. vi ska ju bo ihop sen, kanske är det bra att vi saknar varandra nu så vi inte vill döda varandra sen! kanske. lite.
jag vill iaf lära mig spanska, det är det som får mig att titta upp istället för ner. jag vet att jag kan just nu. det är när jag känner att jag inte kan mer, då åker jag. men nu mår jag bara dåligt, det betyder inte att jag inte kan. jag kämpar!
men veronika, vart fan håller du hus min älskade, kanske längsta, vän! <3
jag är galen som längtar efter sverige, för visst ser det ganska underbart ut?
