Man måste dö några gånger, innan man kan leva

skola idag. det var helt okej faktiskt! tummen upp. jag bestämde mig för att jag vill bli spanska lärare. tror nog det faktiskt. då borde jag stanna här och lära mig språket. jag var jätte pepp där en halvtimme. sen när jag kom hem, åt lunch och så, ja. då blev jag ledsen. alltså det är sjukt hur man kan vilja ngt så mkt men ändå inte. jag vill så gärna hem, jag saknar alltså så det bränner inuti mig. jag är inte lixom hysteriskt ledsen längre, nu bara bränner det. hjärtat kläms och jag gråter som man gör när man lixom har ont inuti.
men ändå så är det ngt som gör att jag vill vara kvar. åh, jag orkar inte! herregud. det här är fan det jobbigaste någonsin.

sen gick vi till salsan. det var roligt, väldigt roligt. jag gillar att dansa, för man lixom släpper allting. alla tankar bara försvinner eftersom man måste tänka så desperat på hur man ska göra när man dansar. det är skönt. sen gick vi hem, blev pizza idag! tummen upp! nu ska jag sova. känner för att gråta, varma tårar. sorgsna tårar. ingen hysteri nu, bara ledsen och smärtsamt. jag skaknar nu, så det är inte klokt hur ont det gör.