JAG HAR EN PLAN
som sickan skulle sagt.
jag mår inte bra. men jag har en plan. en plan som ingen kan säga emot. som jag vet är det bästa för mig. jag ska kämpa gärnet, som jag har gjort hittils, tills januari. om jag fortfarande mår piss, saknar mitt liv, saknar min familj och fortfarande har tråkigt här och inte ser poängen och bara mår dåligt av det här. då åker jag hem. det är inte bra för mig att bara vara här för att jag känner mig tvungen. lika väl som jag bara har en chans att göra det här har jag bara en chans att göra det rätta för att må bra. just nu. jag tror inte att jag har viljan att göra det här. men nu kämpar jag, håller mig sysselsatt, provar allt nytt, umgås, pratar, upplever, överlever, andas och kämpar. jag ska inte tänka på ngt som har med att åka hem eller stanna kvar förns januari. i januari tar jag den kampen. inte nu. okej. det är bäst för, det är mitt hjärta, mitt liv som tar stryk om jag bara är här för att jag måste men mår skit.
kom precis hem. slängde på mig klasströjan från nian och joggingskorna och stoppade i-poden i öronen ( hörlurarna, inte hela i-poden ) och tog en promenad. tänkte. men försökte hela tiden putta iväg tankarna som handlade om att åka hem eller inte eftersom jag har en plan. en väldiskuterad plan. har pratat med tjejerna här och familjen. de tycker det låter bra. jaja, nu ska jag duscha, sen snacka lite med Aurori sen kanske hjälpa henne med maten. puss på er <3
