Man måste dö några gånger, innan man kan leva

Nyss hemkommen från veronika. Jag och Issa var där, och veronika då förståss. båda dem två börjar bli lagom trötta på mig nu, jag råkar visst tjata om en viss person en del. det kan jag förstå för jag åkar visst tänka på en viss person ganska ofta också. men, vi hade iaf otur med vädret, som man inte brukar säga! Vi bestämde oss för oh skita i fest, ingen var på humör, vi skulle hyra film ist. blev inte så bra heller. vi cyklade, i, ja man kan säga spöregn och 15 minus, minst! det var riktigt kallt. Det fick mig inte att må bättre! snart så, snart ska det väl gå över. hur långt tid kan det ta! .