Man måste dö några gånger, innan man kan leva

hemma idag igen. idag är det nästan värre. hostar mer, slemäckel sätter sig fast som plåster och försvinner inte hur mky jag ön hostar. men ni vet ju, ni har väl också vart förkylda. idag är det marknad här igen men jag kan inte gå då eftersom det är lite fräckt även utav mig att skippa skolan men gå på marknad. lixom. så jag blir hemma och kurerar. Alina är lite allmänt störd. hon visste att jag inte skulle till skolan imorse men ändå pratade hon  och petade på mig flera gånger bara för att säga typ, hej. idiot. :) men hon har sina trevliga stunder också. det är lite tråkigt att vara hemma när man vet att väldigt rara personer finns i skolan. vet inte hur jag känner mig tills imorn. får se. kurera kurera kurera! 

hosthosthosthosthost! hjälper inte. 

hur kan tiden gå så fort men samtidigt bara stå still. jag har varit här i evigheter, saknat i evigheter mått dåligt i evigheter. men också bara en månad och tre dagar. kanske är det vad saknaden gör. färlänger saker och ting. ska försöka att kliva över saknaden. ha den inom mig men inte i magen, inte i hjärtat. ska försöka.